Republiken Cypern
Republiken Cyperns Ambassad i Stockholm

Förstörelse av det kulturella arvet


Som en följd av den turkiska invasionen 1974, har det rika kulturarvet på den ockuperade delen av ön tagit stor skada och det finns risk för fullständig förstörelse. Hundratals kyrkor och kloster har skändats, förvandlats till moskéer, hotell- och rekreationsplatser, stall, hölador och andra bekvämlighetsinrättningar. Den turkiska armén har även använt dem som vapen- och ammunitionsdepåer, sjukhus, sovsalar och lekplatser.

Det är bekräftat att 133 kyrkor, kapell och kloster har skändats, 77 kyrkor har byggts om till moskéer, 28 används som förråd, sovsalar eller sjukhus av ockupationsmakten och 13 används som boskapshägn eller hölador. Kyrkan Agia Anastasia i Lapithos (Kyrenia regionen) har byggts om till ett luxuöst hotell och kyrkan Panagia Chrysotrimithiotissa i Trimithi (Kyrenia regionen) används som konstskola.

Av de 502 kyrkor och 17 kloster som finns registrerade i de ockuperade områdena hålls kyrkmässa eller gudstjänst endast i ett fåtal utvalda för de isolerade grekcyprioter och maroniter som bor kvar på den ockuperade sidan. I Apostel Andreas klostret, hålls mässa en eller två gånger om året, under förutsättning att ockupationsmakten har beviljat tillstånd.


Ockupationsmakten har endast bevarat följande kyrkor som museer för ikoner:


• Apostel Varnavas klostret (där plundrade föremål från privata samlingar finns utställda) och kyrkan Agios Ioannis, båda i Famagusta.

• Archangel Mikael kyrkan i Kyrenia.

• Kyrkan Agios Mamas i Morfou.

• Helgedomen och inredningen i Apostel Andreas klostret och kyrkorna Panagia Asproforousa i Bellapais (Kyrenia) och Panagia i Trikomo (Famagusta) finns bevarade i anständigt skick.


Museer, privata samlingar, konstgallerier och bibliotek har plundrats på arkeologiska föremål och artefakter. Hela det ockuperade området är rikt på arkeologiska fyndigheter och har sedan den turkiska invasionen varit skådeplats för hemliga, olagliga utgrävningar. Dessa fynd har nått konsthandlare och museer i Västeuropa, USA och Japan. Det mest kända fallet, som även fick internationella påföljder, är avlägsnandet och försäljningen av Kanakaria mosaikerna, som är från 500-talet och föreställer Jesusbarnet i knät på sin mor, omgiven av de tolv apostlarna. Cyperns ortodoxa kyrka lämnade in en stämningsansökan till tingsrätten i Indianapolis, USA, vilket 1989 resulterade i en dom 1991 om att mosaikerna skulle överlämnas till sina rättmätiga ägare i Cypern.

Även den armeniska kyrkan i Cypern har fallit offer för liknande plundring. Ikoner och handskrifter från det enda armeniska klostret på ön, Sourp Magar, som är en plats för tillbedjan inte bara för det armeniska samhället i Cypern utan även för den armeniska kyrkan i Mellanöstern och hela Cyperns befolkning, har sålts till samlare runt om i världen. Ockupationsregimen hade för avsikt att omvandla klostret till ett hotell, och det var först efter samordnade ansträngningar från Republiken Cypern, den armeniska prelaturen i Cypern och internationella organ, som detta kunde stoppas. Även maronitiska helgedomar har drabbats. Maronitiska ikoner, som tillhör den syriska traditionen och skiljer sig från de mer strama bysantinska ikonerna, har plundrats från kyrkorna i det maronitiska samhället i de ockuperade områdena och sålts på den internationella marknaden.

Denna förstörelse har inte begränsats till objekt och platser för religiös tillbedjan. En del av de venetianska murarnas arkad i Famagusta har av den turkiska armén omvandlats till ett ammunitionsmagasin. Även den antika staden Salamis, som var Cyperns huvudstad under nästan tusen år, har drabbats. Salamis utgjorde en av de viktigaste utgrävningsplatserna inte bara för Cypern, utan för hela Medelhavsområdet. För att citera Sir Mortimer Wheeler, en känd brittisk arkeolog, visade undersökningen av Salamis gravar att "Cypern på den tiden var inte bara en utpost för den västra grekiska världen, utan även en ingångspunkt för Levanten och dess egyptisk-assyriska kontakter”. Sedan 1999 anordnar Ankaras universitet arkeologiska utgrävningar i Salamis, i strid mot internationella konventioner samt i avsaknad av respekt för vetenskaplig etik och de som utförde tidigare utgrävningar (cyprioter och fransoser).

Skyddet av kulturarvet i Cypern är inte bara en angelägenhet för det cypriotiska folket. Det är en angelägenhet för hela det internationella samfundet, som har uttryckt sin växande oro och i bindande konventioner och rekommendationer framlagt regler för att skydda det kulturella arvet. Ett exempel är Unescos rekommendation om internationella principer för arkeologiska utgrävningar enligt artikel VI (32), där det står:

"I händelse av väpnad konflikt bör en medlemsstat som ockuperar en annan stats territorium avstå från att utföra arkeologiska utgrävningar i det ockuperade området. I händelse av att arkeologiska fynd görs i ockuperat område bör ockupationsmakten vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda dessa fynd och då de fientliga handlingarna upphört överlämna dem till behöriga myndigheter för det tidigare ockuperade territoriet, tillsammans med all dokumentation tillhörande fynden".

Det internationella avtal som är viktigast för Cypern är Haagkonventionen från 1954 om skydd av kulturegendom i händelse av väpnad konflikt. Ett kontrakt som både Cypern (1964) och Turkiet (1965) är avtalsslutande parter till. Konventionen ger en bred och detaljerad definition av kulturegendom, som omfattar såväl fast som lös egendom av stor betydelse för alla folks kulturarv, exempelvis arkitektoniska monument, konst, historia, arkeologiska fyndplatser, hantverk, böcker, handskrifter och andra föremål av historiskt och arkeologiskt intresse. Dessutom anges i Haagkonventionen, som täcker alla fall av väpnad konflikt, de skyldigheter som de höga fördragsslutande parterna har gällande kulturell egendom. Enligt Artikel 4 (3) är ockupationsmakten skyldig att "förbjuda, hindra och, om nödvändigt, sätta stopp för alla former av stöld, plundring, vandalism eller förskingring av kulturell egendom".

Många andra konventioner har antagits i syfte att skydda det internationella kulturarvet, samt för återlämnandet av dessa arv till dess rättmätiga ägare. Bland dessa är 1970 års konvention om förbud mot och förhindrande av olaglig import, export och överföring av äganderätten till kulturegendom, 1995 års UNIDROIT konvention om stulna eller olagligt exporterade kulturföremål, europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den europeiska konventionen för skydd av det arkeologiska arvet samt flertalet EU-direktiv. Dessa är relevanta då ockupationsmakten förvägrar Cyperns ortodoxa kyrka att som rättmätig ägare få tillgång till sin egendom.

I en tid när det rättsliga skyddet och respekten för olika kulturer och civilisationer har blivit en mycket viktig fråga, utgör den fortsatta plundringen av Cyperns kulturarv en förolämpning mot de insatser som det internationella samfundet gör för att skydda det gemensamma kulturarvet. Plundringen och förstörelsen av Cyperns kulturarv i den ockuperade delen av ön är en orättvisa som måste stoppas.







Related Files:
Destruction of cultural heritage (English version).pdf
This file requires Acrobat Reader to open (Size: 1780.76Kb)


OIKADE

1974 - 2016 Cyprus: Still occupied, still divided

CYPRUS FACT SHEET - Political Developments

CYPRUS FACT SHEET - Economy

Pafos 2017

CIPA

Study in Cyprus

Cyprus at a glance

Multireligious Cyprus

The Republic of Cyprus - An Overview

The Republic of Cyprus - from 1960 to the present day

Cyprus on film